måndag 29 mars 2010

Skadat finger

Igår skulle käre maken börja rengöra det snart igengrodda akvariet (ja,det är hans uppgift för det är HAN som ville ha det ;),och han går ut i garaget för att fixa iordning någonting. Helt plötsligt hör jag bara ett F**K och att han kommer utflygandes och håller om sin ena hand...
Kände lite panik måste jag erkänna och förväntade mig ett finger som var av,men det var som tur var 'bara' en bit av vänster pekfingertopp som han skurit nästan helt av,men det såg ju läskigt ut bara det och jag höll på att svimma av blodet (nej,jag skulle aldrig kunna jobba på sjukhus hur gärna jag än vill!). Jag och barnen ,som fortfarande gick i pyjamas/morgonrock, fick flugit upp och satt på oss kläder och köra Kirby till sjukhuset för omplåstring.
Det blev ett stort bandage på fingret men inga stygn då toppen redan vitnat och hon kunde inte rädda den. Så den får bara sitta på som ett 'skydd' och hoppas att det inte blir infekterat,och sen får den trilla av :-S.
Och med det jobbet han har,där han använder sina händer till 100 procent,får han ju snällt hålla sig hemma åtminstone ett par dagar vilket Kirby inte var så glad åt samtidigt som han givetvis tycker det är skönt att få vara hemma en måndag och han har ju faktikst en orsak. Det ska MYCKET till innan K stannar hemma,detta är 2a gången på 7,5 år och 1a ggn var ju pga av cancerchocken för 2 år sedan och nu detta med fingret(han går ju med både feber och annat annars..)!! Han är inte en människa som klagar i första taget(det sköter ju jag alldeles utmärkt själv hihi)!
Så jag har mannen hemma en alldeles vanlig måndag! :)

4 kommentarer:

Unknown sa...

Aj aj aj! Stackars Kirby, hälsa honom så gott. Mattias skar också av sin pekfinger-topp, men fingret växte till sig igen, man såg inte vilket finger det var efter ett tag. Hoppas det blir så för Kirby med =)

Sofia sa...

aj... har ni pirayor i akvariet? ;)

Anonym sa...

Krya på dig, Kirby! Det brukar göra väldigt ont just på fingertoppar, men det går över...! Så gott för familjen att ha dig hemma några dagar! Kram! Kerstin

Martina sa...

Öj öj stackarn!